Lite paus
Ja som de som fortfarande kikat in på bloggen nog märkt så har jag tagit lite paus från bloggandet då jag helt enkelt inte haft varken tiden orken eller någon som helst lust eller behov av att blogga. Det har alltså helt enkelt funnits andra viktigare saker i mitt liv den senaste tiden, dessutom har både Nemo och Juppi vilat nästan helt de senast 4 veckorna de har gått några gånger i vecka 2-3 men inte mer. Jag har även varit bortrest i Kalmar på en stor fin gård som min sambos pappa äger och där slappade jag mest, tog igen mig i största allmänhet för att orka med vardagen igen efter lovet, men har också mjölkat hihi usch det va kul men väldigt äckligt ;).
Nu har jag flyttat hemifrån dessutom och det börjar faktiskt bli ordning i stugan så ja ni förstår att det varit fullt upp och jag mest bara försökt hinna med allt detta :). Jag ska försöka börja blogga igen i fortsättningen då det är ett bra sätt att släppa ut tankar och känslor och även dokumentera det jag gör med mina ponnyer.
Mycket mycket tankar
Hej, ni får ursäkta mig men just nu är bloggen tyvärr det minst prioriterade i mitt liv, Juppi & Lucas går före allt och skolan kommer tätt in på så det blir inte mycket tid eller ork över speciellt inte nu efter allt som hänt.
Saknade är så sjukt stor, det gör ont att vara i skolan, att inte möta det där varma leendet i korridorerna. Jag satt bredvid dig på golvet sist innan elevrådet och vi pratade lite, du va så otroligt glad just den gången, log och skämtade som bara du kunde <3.
Ne det enda som hjälper är att skriva men allt går inte att skriva ut här jag kan inte lämna ut alla mina tänkar på bloggen, där finns alltid de som använder det emot en och klankar ner på en så jag behåller det för mig själv men tidsnog när jag är redo är vi tillbaka här starkare än någonsin, jag ock min lilla superponny <3.
The darker sides in life
Hej, det finns en förklaring till att jag inte skrivit här på hela helgen. Ibland händer det saker i livet som man inte kan dela på bloggen på en gång, saker som visar hur mörka sidor livet kan ha och hur fort allting kan vara över.
I fredags fick jag reda på att en vän till mig hade gått bort på ett tragiskt sätt på torsdagskvällen, allting flöt ihop och blev till en sorts overklighet efter detta besked. Allt har handlat om att orka ta sig igenom detta.
Vila i frid finaste Johan jag kommer alltid minnas dig med glädje, se dig skratta och le i minnena för några andra finns inte. Du var alltid positiv, glad och stöttande mot alla! <3
It´s just me
Hej! Funderade lite på en sak just idag.. Hur ofta jag egentligen säger att Juppi är stel, Juppi är sne, Juppi går korta steg, Juppi har lättare för höger varv än vänster, Juppi beter sig konstig i mörkret och blir rädd...
Idag insåg jag att detta händer riktigt ofta, jag analyserar min ponny hela tiden, varje dag och flera gånger i timmen, funderar på hans muskler, kondition, beteende, uthållighet, hopptekning, form i dressyren, aktivitet med bakbenen, hans humör och hela honom helt enkelt. Men hur ofta analyserar jag egentligen mig??
Det är ju jag!!
Jag som är stel i höfterna, jag som är sne vriden i bröstkorgen och höften åt höger så det varvet blir lättare för mig och därmed blir vänster varv även svårare för Juppi eftersom jag inte kan jobba på samma sätt, jag orsakar hans korta steg när jag inte riktigt kan sitta på mina sittben och sjunka ner i sadeln, jag som är mörkrädd och får honom att se massor med spöken (stackarn) <3.
Jag måste jobba på mig själv, analysera mig lika mycket som honom och jobba på mig själv så att vi ska kunna prestera bra tillsammans, det är ju inte Juppis fel att jag är stel och inte kan jobba honom i vänster galopp, jag märkte för ett tag sedan när jag började jobba lite med detta och stelheten släppte så släppte hans problem i vänster varv i galoppen helt och hållet så helt plötsligt insåg jag att det var ju inte han som haft problem med det utan jag.
Jag som är stel i höfterna, jag som är sne vriden i bröstkorgen och höften åt höger så det varvet blir lättare för mig och därmed blir vänster varv även svårare för Juppi eftersom jag inte kan jobba på samma sätt, jag orsakar hans korta steg när jag inte riktigt kan sitta på mina sittben och sjunka ner i sadeln, jag som är mörkrädd och får honom att se massor med spöken (stackarn) <3.
Jag måste jobba på mig själv, analysera mig lika mycket som honom och jobba på mig själv så att vi ska kunna prestera bra tillsammans, det är ju inte Juppis fel att jag är stel och inte kan jobba honom i vänster galopp, jag märkte för ett tag sedan när jag började jobba lite med detta och stelheten släppte så släppte hans problem i vänster varv i galoppen helt och hållet så helt plötsligt insåg jag att det var ju inte han som haft problem med det utan jag.
Så from nu ska jag sparka mig själv i ändan och analysera min insats och mina brister efter varje ridtur för att komma på själv vad jag behöver jobba på och lösa våra problem så att vi blir mer samspelta, friska och kan prestera ute på banorna framöver, vi ska satsa på alla pay and jumps vi kan komma till detta år och till våren ska vi även börja med pay and ride sedan kommer jag förmodligen skaffa en yngre och större fjording och börja tävla lite på riktigt bland storhästarna med Juppi ska få fortsätta åka ut och lådsastävla lite och kanske jag hittar någon liten som vill tävla honom på riktigt, vad glad han skulle bli :)<3.
Ovan en typisk Ronja- Juppi bild för 2 år sen, jag hade precis haft min olycka och var stel så då blev även han det, något som jag behöver jobba på varje dag egentligen.
Här red min mamma honom samma dag och han gick mycket mer avslappnat med henne trots att hon kan mycket mindre än jag.